Andas, vi måste våga mer

Jag har berört ämnet förut och jag kommer garanterat göra det igen.

Det är viktigt, det handlar om dej, och det handlar om mej. Och om våra barns framtid. 

Det här är en väns berättelse.

Hon är en av de klokaste jag känner.
Jag är övertygad om att även Du känner henne.

Tack för att Du delar med dej, och låter oss fundera över vad vi säger, hur vi säger det o hur vi skriver...

"Tänker på min älskade lilla mamma som kom till Sverige för nästan 50 år sedan. Hur hon mottogs som något näst intill exotiskt, vackert och väldigt spännande. Hur hon fick möjlighet att ta plats i samhället genom alla dessa vänliga människor som lärde henne språket, sederna, traditionerna och hur man tänker "svenskt".

Hur omtyckt hon har varit på sin arbetsplats av både elever och kollegor. Hur mycket hon har kämpat för att passa in i vår normativa välanpassade lilla lagomvärld.

Hur hade allt sett ut om "då" hade varit idag? Om 16 årige Lasse träffat 14 åriga Stella från Rumänien och blivit vansinnigt förälskad?

När jag under alla mina år ifrågasatt vänners invandrarfientliga uttalanden har jag alltid hört: "Men, det är ju inte samma sak". Din mamma är ju inte som dom"! Jag har aldrig riktigt förstått vad de menat. Och jag förstår det ännu mindre idag. Jag kommer fortsätta att känna mig träffad varje gång mina "vänner" skriver negativa inlägg om tiggare och invandrare, för halva jag är en del av dem. Och det hjälper inte att ni säger att det inte är samma sak.

Det är i hjärtat det känns."

#sverigekanbättre #stopparasismen #människanslikavärde